Vic Falls Marathon

Nu äntligen har Vic Falls Marathon varit. Jag sprang ju "bara" halv maraton, men det var definitivt långt nog. Det visade sig att det var väldigt kuperat runt Victoria Falls och jag har ju inte sprungit i en enda backe nästan när jag tränat för det är ju så platt här runt Gaborone. Tungt! Så det var med spänning vi startade på söndag morgon, alla med en misstanke om att det skulle ta längre tid än vi trott från början.

Efter ett par kilometer så kom vi ut på bron som går mellan Zimbabwe och Zambia och utsikten var fantastisk! Sprang sedan vidare genom en national park där vi såg många babianer och det fanns bevisligen elefanter där för det var fullt med elefant bajs, men vi såg dessvärre inga när vi sprang. Och trots alla backar så sprang jag på 2 timmar och 12 minuter och det var det jag hade hoppats på från början. Det att springa med andra människor gör verkligen att man orkar mer! Och Tore sprang fort, han var färdig redan på 1 timme och 45 minuter. Så jag är stolt av både honom och mig. Och medalj fick vi båda två (tillsammans med alla som sprang fortare än 3 timmar). Det kommer fler bilder från hela turen så småningom, men här får ni en på oss precis efter att vi gått i mål. Så nu är bara frågan, var ska man springa nästa gång?!