God Jul!

God Jul till er allihop. Nu ska vi trotsa snöovädret och åka iväg till svärmor, mamma, morfar, Tore och jag. Hoppas ni har en fin julafton och att ni varit snälla så tomten kommer i år också. Här ser det ut som det kan ha gått vägen!

Kram!

 

Lennox gläder sig också till jul och hjälper till med paketen så gott han kan...

Cape Town

Förra helgen var det dags att ta lite ledigt från Botswana livet och uppleva lite storstadsliv. Turen gick till Cape Town och det visade sig vara väl värt resan! Mötte upp med en kompis från Fredskorpset kursen vi var på innan vi flyttade, som nu är stationerad i Malawi och i ärlighetens namn ännu mer klar för att komma iväg till en riktig stad.

Hotellet visade sig vara riktigt bra, Rockwell All Suites. Bokade via hotels.com och fick dessutom bra pris så inget att klaga på där. Tror kanske inte jag skriver så mycket idag, så ni får se på bilder istället!

Linbanan upp till Table Mountain




Clifton Beach

Cape Point

Cape of Good Hope



Pingvin på Boulder Beach

Table Mountain

On our way home

Here we are at the Sir Seretse Khama Airport in Gaborone waintg for our flight to board. We're a bit confused if it's still the 15.45 flight that's boarding still (at 16.00) but it seems like it's ours as well.

We got through customs as well, even though we hadn't brought our residence permit. Yeah!

20 hours, then we'll be back in -10 degrees. Good luck we've bought new sunglasses...?! Maybe we'll need them tomorrow, the day after our christmas party with work.

Att flyga i Botswana

 

Det gick till så här:

Vi kom fram till flygplatsen och kön till inchekningen var lång som ett ont år, endast två in-checkningsdiskar var öppna. Och gör-det-själv in-check har inte kommit till gaborone än. När det väl var vår tur framme i kassan fick vi veta att vi blev flyttade till ett annat flyg för vi riskerade att bli så sena. Misstänker dom bara hade ställt in det andra.

Genom säkerhetskontrollen där de fått en ny metalldetektor av typen man var tvungen att stå inne i, i säkert 30 sekunder, i snålblåst för att dom samtidigt kunde kolla att man inte hade droger eller sprängämnen på sig. Vi klarade kontrollen och kunde gå vidare för att stå i kö för att lämna in emmigrationspappret till tullen. Information om varför flyget var försenat lyste med sin frånvaro, men till slut fick vi gå ombord på flyget.

Man skulle kunna tro att vi nu kunde få åka iväg, men icke! Det var nämligen tre stycken som hade bestämt sig för att flygtider var det inte så noga med att passa. Så istället för att åka ifrån dom så att dom kanske kunde komma sig i tid nästa gång, så satt resterande 100 pers i flyget och väntade. Och väntade. Och väntade. Flygvärdinnorna började be de som hade vidare flighter från Johannesburg att ge sig till känna så att de kunde hjälpa dem med att komma sig fort vidare när vi väl kom fram. Piloten bad flera gånger om ursäkt för att vi var tvungna att vänta och preciserade att det itne var South African Airlines som opererade in-checken. Och så fick vi veta att det var oväder på intågande. Härligt. Efter ca en timme kom de sista tre (av olika etnicitet, bara för att precisera det)! Då var det flera som antagligen kom att missa sitt nästa flyg. Vår kollega som skulle vidare till London kom sig precis med det flyget, men bagaget kom dagen efter. Och allt det för att folk inte orkar komma i tid och det är missriktad service bland flygpersonalen. Vi hann iaf med vårt flyg till Cape Town som tur var. Det var såklart lite försenat det med...

Flygturen hem var inte mycket bättre, så nu funderar jag och Marte på om vi ska starta konsultverksamhet inom flygbranchen också. Misstänker att det är en stor marknad där ute. Ni får gissa själva ungefär var i berättelsen bilderna är tagna.

We flew to Cape Town this weekend. As you can see from the pictures, flying in Botswana is not precisely according to the given time schedule. Especially not when they decide to wat for the people who's bought tickets but don't bother to show up in time... Britt-Mari and Marte - flight-consultants next?!

Julstämning från Botswana

Har ni sett så söta barn, helt underbart! Vi var på julkonsert i söndags på Ladies Opera House No. 1, vårt favoritlunchställe! Det finns många fattiga barn i Gaborone och i den äldsta delen av stan, som också är den fattigaste, har ett koreanskt par öppnat upp ett slags barnhem dit barnen kan gå och få mat och läxhjälp efter skolan och i helgerna. Dom spelar musik, dansar och driver mer sport. Och verkar egentligen ha väldigt roligt, iaf om man får döma av uppträdandet i söndags.

Se och njut!

Videon är det Marte som tagit.

Julkalender

 

Jag får julkalender av Tore. Varje dag kommer det bilder, roliga elelr fina lite om vartannat. I helgen fick jag den här, med en melodisnutt till när han spelade piano. Vad jag är glad att han blir med mig ner till Gaborone efter jul. Och vad jag längtar efter att träffa honom om bara 10 dagar. Vilken tur jag har som har Tore!

Jobbmiddag

 

Nu i veckan har det varit fullt upp med kurs och presentationer av en rapport vi nyligen lämnat in. Kursen var det vi som gjort rapporten som höll. Jag pratade om transmission studier, vad det är bra för (ifall någon nu skulle tvivla över det???) och vad det egentligen är för information som behövs. Bland annat. Vi fick lära oss om termiska kraftverk också, och ekonomiska och finansiella analyser. Var en god del som var väldigt nyttigt för mig också.

Efter 1,5 dag kurs var kunden klar för att höra om resultaten i rapporten. Det kom många goda kommentarer och inspel, spännande att få feed back på det man gör! Och äntligen så börjar jag tycka att det känns (nästan) bra att stå framför en massa folk och presentera det man gjort (själv och tillsammans med andra). Många gånger har jag varit så nervös för när det kommer frågor efter man har presenterat något, men jag antar att det har att gra både med vana och erfarenhet att göra för nu gick det ganska så bra om jag får säga det själv, med mer eller mindre intelligenta svar på de frågor som kom. Och så måste man bara inse att det är inte hela världen om man inte kan svara på allt direkt. Så istället för attt försöka sig på att svara på något man inte vet, så får man säga att det kan man ta reda på och komma tillbaka till! Och det respekterar folk, så det är ju inga problem. Och när man inte blir så nervös så klarar man som regel av att svara bättre också, så det blir en självförstärkande effekt. Önskar bara att vi hade haft mer och bättre övning på att hålla föredrag när man gick i grundskolan och på gymnasiet så hade det inte behövt ta så länge att komma hit!

Men man kan ju inte bara jobba, måste ju ha lite middag också. Så hela gänget som har jobbat med rapporten gick ut och åt på Bull & Bush på tisdagen. Måste snart finna ett nytt ställe att gå att äta på, men det är ju god mat och en trevlig plats så det är väldigt lätt att hamna där! Dessvärre var det strömavbrott i nästan en timme, så det blev en lång väntan på maten. Det var en tisdag och vårt område står överst på listan om det blir lastavslag på tisdagar, men det visade sig att hela stan hade slocknat, så det var tur vi inte gjorde något av att åka till ett nytt ställe för att se om det gick att få middag där. Under tiden vi väntade på maten så hann vi därför prata en gpd del och det är mycket man hinner med på en timme. Blev mycket prat om relationer och könsroller faktiskt och synen på de punkterna skiljer sig en god del här jämfört med vad jag anser vara "riktigt". Hade jag t.ex varit lokal så hade folk antagligen tyckt att jag var ganska märklig och nästan blivit lite utstött (man får lite frikort om man är utlänning) eftersom jag varken är gift eller har barn och är över 30. Och det märkliga med det är ju att dom härifrån inte tycker att det är något fel eller konstigt med det. Så fungerar ju kvinnor resonerar man, för har man inga barn så kan man ju inte umgås med andra som har barn... Eller något sånt. Hur man ser på otrohet och vem som har "skulden" vid samlivsbrott ska jag inte gå in på här, får då blir det ett långt inlägg. Det kan vi ta en annan gång, då ska jag berätta om "big house" och "small house", för den som inte känner till de begreppen.

Men trots/på grund av livliga diskussioner så hade vi en väldigt trevlig kväll. Och med en god karta över Gaborone kom alla hem som dom skulle också!

Mitt i naturen med Marte

Från vårt möte med geparder i Mokolodi Nature Reserve. Och nej, dom är inte sövda, bara väldigt slappa. Och vana vid människor.

Kgale Hill

 

Var uppe på Kgale Hill nu i helgen också. Det visar sig att det dessvärre inte är Botswanas högsta berg. Jaja, en travlig tur är det ju i vilket fall som helst. Det var ganska blågit uppe på toppensom ni ser, och den här gången hade vi sällskap av Ilka från Tyskland. Vi har tidigare fått veta att man bör vara beväpnad när man går upp till toppen. Och det var vi den här gången! Ilka hade nämligen med sig en slangbella för tydligen är babianerna rädda för dom! Nu var det väl kanske inte babianerna man borde beväpna sig mot, men det är en annan sak. Förvisso gick gummisnodden av när vi skulle testa, men det blev vi eniga om att det förstår ju inte en babian, så det fick gå bra ändå.

Efteråt åkte vi på hantverksmarknad. En märklig blandning av "out of Africa" (säger Marte som sett filmen) och desperate housewives. Många amerikanska och engelska gamla damer som inte ser ut att ha anpassat sig särskilt till Botswana. Men en god del julklappar fick vi med oss hem i vilket fall som helst!