Vic Falls Marathon

Nu äntligen har Vic Falls Marathon varit. Jag sprang ju "bara" halv maraton, men det var definitivt långt nog. Det visade sig att det var väldigt kuperat runt Victoria Falls och jag har ju inte sprungit i en enda backe nästan när jag tränat för det är ju så platt här runt Gaborone. Tungt! Så det var med spänning vi startade på söndag morgon, alla med en misstanke om att det skulle ta längre tid än vi trott från början.

Efter ett par kilometer så kom vi ut på bron som går mellan Zimbabwe och Zambia och utsikten var fantastisk! Sprang sedan vidare genom en national park där vi såg många babianer och det fanns bevisligen elefanter där för det var fullt med elefant bajs, men vi såg dessvärre inga när vi sprang. Och trots alla backar så sprang jag på 2 timmar och 12 minuter och det var det jag hade hoppats på från början. Det att springa med andra människor gör verkligen att man orkar mer! Och Tore sprang fort, han var färdig redan på 1 timme och 45 minuter. Så jag är stolt av både honom och mig. Och medalj fick vi båda två (tillsammans med alla som sprang fortare än 3 timmar). Det kommer fler bilder från hela turen så småningom, men här får ni en på oss precis efter att vi gått i mål. Så nu är bara frågan, var ska man springa nästa gång?!

Inte allt är frid och fröjd

Läste tidningen idag på lunchen och det är inte bara idyll i Botswana. För mindre förseelser så har dom lokala rättegångar med lokala domare, som till exempel byhövdingen, och straffen blir ju inte helt de samma som man hade fått hemma.

Först läste jag om en man som hade haft sex med en gift kvinna. För att lära sig att det här var fel så fick han ca 10 000 kr i böter, eller han kunde betala tillsvarande belopp i nötkreatur. Om han inte kunde betala skulle dom komma och utmäta hans hus. Kvinnan borde också ha fått böter menade dommaren (vilket jag i och för sig är enig i om man nu ska ha ett bötessystem för otrohet), men det fick räcka med skammen och besked om att hon inte skulle föra mer skam över familjen.

Andra saken var mycket värre och är det ni kan läsa om i bilden under. En 20 årig man hade uppträtt på mindre trevligt vis på en bar och blev därför dömd till 5 "goda, disiplinerande piskrapp" som det stod i artikeln. Och när man diskuterar det här på jobb så tycker nog folk egentligen inte att det är så illa. Dom förstår att det hade varit helt oacceptabelt hos oss, men här har de allra flesta blivit slagna som barn och även om dom inte slår sina egna barn brutalt, så är det vanligt att klappa till dom på baken (och jag misstänker också i ansiktet, men det pratar man inte så mycket om) om dom gör något galet. Och konceptet att våld föder våld är man inte särskilt familjär med här nere. Definitivt något att tänka på innan man startar familj  med någon från en sådan här miljö. (Tur jag har Tore som heller aldrig blivit slagen, och det blev folk av oss ockå!)

20 åriga Never som fick 5 piskrapp som straff för barbråk

Besök!

Kalahari öknen

Idag kommer mamma och pappa hit! Dom har varit några dagar i Cape Town och ska nu vara här i Botswana i drygt två veckor. Ska bli så roligt att se dom igen och att visa dom hur vi har det här nere och vi ska i tillägg ut på bilsemester. Det kan nog kanske bli ett ganska hektiskt program, för vi ska åka till Kalahariöknen, deltat, saltslätterna,Chobe national park och så avslutar vi i Victoria Falls innan vi kör 100 mil hem igen. Och så var det ett halvmaraton någonstans där också. (Inte för mamma och pappa såklart, dom får stå och heja.) Sen när vi kommer hem igen så ska vi bara uppleva Gaborone (det som nu finns att göra här) och vara tillsammans och äta god mat. Pappa har med en ny kamera till mig också, så nu hoppas jag att jag kan bli lite bättre på att uppdatera med bilder i inläggen.

Stackars Bongile ska bo på kennel när vi är borta. Undrar hur det ska gå, kanske hon tror att hon måste bo där för alltid nu igen. Eller kanske hon tycker det blir fint att komma tillbaka och hälsa på alla andra hundarna. Hoppas det går bra iaf. Ska köpa en massa köttben till henne idag så hon har att gnaga på. Det är för övrigt jättebilligt att köpa i charken, väldigt praktiskt och hon älskar det!

Om ni vill läsa mer om vad man kan hitta på i Botswana ifall ni skulle vilja åka hit en gång, så kan ni läsa på turistinformationens hemsidor. Bilden ovanför har jag lånat därifrån.

Min häst och jag

Försökte ta kort på mig och hästen, men som ni kan se var han ganska stor så han fick inte riktigt plats. Väldigt snäll och fin dock, men dom var alla i usel form så det gick inte så fort fram. Men vi hade en fin tur och när kl närmade sig halv 4 åkte vi hemöver. Vi startade ca 9.15 på morgonen. Vad händer då på hemvägen om inte punktering nr 2. Den var förvisso ganska onödig, han som körde behövde inte ha så bråttom på den dåliga grusvägen. Och med reservdäcket redan använt så var vi tvungna att än en gång få hjälp. Som tur var hade vi 200 m tidigare fått täckning på mobilen så efter en timme eller två fick vi fixat däcken och kunde komma till där vi bodde. En händelserik, men oförglömlig, dag med andra ord. Och väldigt många snälla människor som hjälpte oss efter vägen!

Första punkteringen

Det vi trodde skulle bli en 30 min körtur visade sig bli ca 4 timmar. Vi fick nämligen punktering på ett ställe där det passerade möjligtvis en bil i halvtimmen. Så det blev att gå till vi hittade närmsta gård. För naturligtvis hade domkraften gått sönder. Efter några kilometer fann vi en väldigt typisk, men hjälpsam, sydafrikansk bonde. Deras dialekt är helt otrolig och nästan oförståbar. Så medan han och några av oss åkte tillbaka till bilen gick de resterande tre av oss vidare till där vi skulle rida. Efter ytterligare 4 km fann vi stället som var otroligt fint. Och 15 min senare kom de andra i bilen och vi kunde äntligen ge oss ut.

Groot Marico

I helgen var vi i Groot Marico i Sydafrika med ett helt gäng med vänner. Många av dom var med på en cykeltävling på lördagen. Tore ställde upp i 40 km loppet och kom möjligtvis trea! Får väl veta bättre när resultaten kommer upp på internet. Vi andra åkte iväg på vad vi trodde skulle bli en inte allt för lång tur. Det får ni läsa om i nästa inlägg.

Tores cykeltur

För några veckor sen var Tore tillsammans med ett helt gäng uppe i Tuli på mountainbike tur. Det var relativt långa dagsturer och teknisk cykling så jag blev inte med (plus att jag inte har någon cykel här nere, men det var nog inte huvudargumentet). Dom hade en riktigt rolig tur och en del av charmen var ju att det även var en safaritur. Dom cyklade alltså runt bland giraffer och zebror och hade hyenor 3 meter ifrån där dom satt och åt middag på kvällen. Inte varje dag man upplever det!

Om ni vill se några bilder därifrån så kan ni gå in här!

Nu i helgen ska vi till Syd Afrika med samma gänget och Tore ska cykla igen på lördagen (den här gången i en tävling om jag inte förstått fel) och jag ska antagligen rida eller vandra i fjällen. Ska bli skönt att komma iväg på helgtur. Den här helgen också. Och snart kommer mamma och pappa på besök, då blir det Botswana runt. Gläder mig!

Mer babianer

Så här ser det ut precis utanför kontoret. Babianerna kommer och letar runt bland soporna. Mums!

På väg hem från lunchen! Kommer inte bli helt det samma att ha lunch på kontoret i Sandvika direkt...

Det här gör det värt att träna. Annars kunde man ju inte äta så här flera gånger på en vecka... Den goda tårtan och kaffet fick jag såklart serverat på No 1.

Frostskador

Nej, jag är inte rädd utan kall men Gud vad länge det tar innan man tinar upp om man blivit kall och sitter med blött hår. Därav mössan inne på kontoret. Måste komma ihåg att ta fram hårtorken efter nästa morgon jogingtur. Jepp, ni läste rätt. Jag springer fortfarande om morgonen och nu är det bara lite drygt 3 veckor kvar till mitt halv marathon. Kanske jag är lite rädd trots allt...

Malva pudding

Igår gjorde jag malva pudding för första gången. Och det blev riktigt gott, men så var det inte så svårt heller. Det är definitivt ingenting man bör äta mycket av för det är en riktig kaloribomb, men gott är det som sagt. Särskilt när den är alldeles nygjord och varm. Mums! Här kommer receptet (på svenska inom parentes):

Ingredients

• 1 cup sugar (2,5 dl socker)
• 1 egg (1 ägg)
• 1 Tablespoon apricot jam (1 msk aprikosmarmelad)
• 1 cup flour (2,5 dl mjöl)
• 1 teaspoon Bicarbonate of Soda (1 tsk bikarbonat)
• generous pinch salt (en nypa salt)
• 1 Tablespoon butter (1 msk smör)
• 1 teaspoon vinegar (1 tsk vinäger)
• 1 cup milk (2,5 dl mjölk)

Sauce

• 1 cup cream (2,5 dl grädde)
• 4 oz (125g) butter (125 g smör)
• 1 cup sugar (2,5 dl socker)
• 1/2 (half) cup hot water (1,25 dl varmt vatten)

Method

Vispa ihop ägg och socker (gärna i mixer, men går bra för hand också). Tillsätt marmelanden. Blanda mjöl, bikarbonat och salt i egen skål. Smält smör och tillsätt vinäger och vatten. Blanda in vätskan i äggblandningen varvat med mjöl. Blanda väl och stek i en täckt form (ca 20-25 cm diameter) vid 180 grader (350 deg F) i 45-60 min. 

Smält ihop ingredienserna till såsen och häll över puddingen när den kommer ut ur ugnen. Sås ingredienserna kan halveras om man vill vara en smula nyttigare!

Receptet kommer härifrån och därifrån är bilden lånad också. 

Campingbesök

Storfrämmat fick vi också!

Khama Rhino Sanctuary

Det är ett hårt liv att vara på camping. Inte blev det väl bättre av att jag vann i boule heller.