Harare förra veckan

Även om det kanske inte ser ut så, så jobbar jag faktiskt på mina resor också. Har haft två fulla dagar på kontoret tillsammans med mina "nya kollegor", tre unga killar som jobbar med system planering dom också.

Igår blev vi bjudna på middag på ett hotell i stan som hade traditionell fredag. Och ja, jag smakade både på mopane larven och de små fiskarna. Fisken var ganska ok, men dom där larverna klarar jag mig utan. Med fötter, huvuden och allt, och fullt med gräs eller vad dom nu äter inne i magen. Hua!

På fredagskvällen gick jag på cafe och lyssnade på lokal musik. Ganska fint, men en aning enformigt efter ett tag. Och lite tråkigt att sitta själv.

Idag är det ju lördag och ledigt och då har jag varit en liten sväng på Sam Levy shopping village och druckit en supersmaskig milkshake. Usch vad tråkigt det måste vara att vara rädd för glass produkter när man reser utomlands. Nu säger jag inte att man ska äta all glass, den av typen dom säljer på dåliga bensinstationer eller från glassgubbar på stan ska man nog akta sig för eftersom den ganska säkert varit både tinad och frusen några gånger. Men så här, på ett trevligt cafe, då kan man slå till!

I Harare

Nu har jag kommit fram till Harare där jag ska jobba en vecka. Det är varmt, men inte fullt så varmt som det redan hunnit bli i Gaborone som tur är. Jag bor på Bronte Hotel som visade sig vara väldigt trevligt, med en stor fin trädgård (som ni ser delar av), och vad som verkar vara ett bra träningsrum. Dessvärre var kaffet ingen höjdare, men man kan ju inte få allt.

Var på butiken förut och handlade in lite vatten och frukt (och ja, det blev lite choklad också) och med tanke på vad man hör om Zimbabwe i media skulle man inte tro det var mycket att välja på men se där tror man fel. Det var fullt med varor av alla slag, fint upplagt och man kunde lika gärna ha gått runt i en svensk affär (inte norsk, där har man oftast mycket sämre utbud). Förutom den lilla detaljen att dom aldrig har växelpengar då. Tydligen kan man använda rand (sydafrikanska pengar) som mynt, eller så får man godis som växel. Känns lite som man spelar monopol när man står i kassan och dom frågar om man vill ha den elelr den godisen tillbaka, men det behöver ju förstås inte vara fel. Däremot är det rätt så dyrt i butiken. För de flesta varor förutom kött och dricka med alkohol i, så vill jag påstå att det är svenska priser. Det måste ju betyda att folk flest inte konsumerar så mycket som oss, eventuelt går och handlar på andra ställen än Spar, för genomsnittsinkomsten är definitivt lägre här än hemma. Men det är klart, här i Zimbabwe är det dessvärre väldigt stor skillnad på fattig och rik. Misstänker att jag kommer spendera mest tid här i Harare, men det hade varit trevligt att se mig lite omkring i helgen.

För er som undrar så är projektet jag jobbar på egenfinansierat av vår kund. Det är alltså inte biståndspengar vi jobbar för och det kan ju förklaras med att det inte ges biståndspengar än till andra projekt mer än de humanitära (mat, sjukvård etc). Fortfarande tycker man att det politiska klimatet är för oroligt, men jag hoppas att det snart kommer ändra sig för det är verkligen en hel del som måste rustas upp här och samtidig är folk så trevliga och arbetsvilliga, så dom förtjänar en chans.

Rundresan i Botswana

Jag har skrivit ett litet resebrev från vår rundtur. Ni får stå ut med att det är på norska, har skrivit det så att det kanske kan användas på jobbets hemsida. 

Etter å ha vært i Botswana i 10 måneder ble det endelig tid og anledning til å gjennomføre en skikkelig ”road trip” rundt i Botswana. Det var Tore og jeg som dro sammen med min mamma og pappa som var på besøk. Heldigvis fikk vi lånt en bil med firehjulsdrift, for å dra på langtur i en Toyota Corolla i Botswana er nok ingen lur idé. Særlig ikke når du aldri har kjørt veiene oppe i nord før.

Først gikk turen til Ghanzi som er hovedsentret for kjøttproduksjon i Botswana. Og det var vel det eneste den byen hadde å by på. Ikke noen spennende opplevelse i Ghanzi denne gangen med andre ord. Naturen vi kjørte gjennom var heller ikke særlig spennende, men det skal sies at jeg aldri før har kjørt 75 mil uten at omgivelsene har endret seg i det hele tatt. Fine veier kunne i hvert fall Trans Kalahari Highway by på!

Okavango Deltat bjöd på både stora och små djur

Ferden gikk videre til Maun hvor vi parkerte bilen for å fly in til Okavango-deltaet. Det var en 20 minutters tur i småfly til campen vi skulle bo på, og det var så spennende så ikke en gang mamma var redd i det lille flyet. Vi så elefanter og flodhester fra lufta, og forsto snart at dette kom til å bli en bra tur. Campen vi bodde på het Oddballs og rekommanderes for alle som vil ta en tur till deltaet. Med flaggermus hengendes i taket ovenfor middagsbordet, elefanter som gikk rundt i campen kveldstid for å riste ned palmefrukter og lyden fra gressende flodhester i sivet utenfor teltet, kom vi tett innpå dyrelivet. Litt for nært da vi var ute i mokoro (kano gjort av uthult trestamme) den ene dagen faktisk, der en flodhest gikk til angrep og var et par meter unna å velte oss ut av mokoroen. Med de tennene det beistet hadde, ville det ikke vært noe blidt møte hvis vi hadde falt i vannet. Heldigvis var vår guide kjapp og staket oss i sikkerhet i sivet på andre siden elven. I ettertid er det i hvert fall en spennende opplevelse.

Tilbake i Maun var det noen administrative oppgaver som måtte gjøres. Vi ville nemlig ta med bilen over til Zimbabwe, men det er ikke lov uten tillatelse fra arbeidsgiver (når det er en firmabil). Et stempel fra ”serious crimes” avdelingen på politistasjonen er påkrevd. Denne avdelingen godkjenner at registreringspapirene faktisk stemmer med den bilen en kjører. Dette for å unngå at biler blir smuglet ut av landet. Avdelingen var dog ikke veldig ”serious” da jeg kom dit. De stemplet ”checked and confirmed” uten en gang å gå ut av kontoret. Men like glade var vi da vi kunne kjøre videre med de riktige papirene.

Ute på Ntwetwe Pan

I Botswana finnes foruten STORE arealer med semi-ørken, også store saltsletter. Dette var for evighetslang tid siden store sjøer (på størrelse med Victoria sjøen) men har nå tørket ut og er mer eller mindre helt livløse. I motsetning til andre steder i verden hvor en er redd for ørkenspredning, er en her redd for ørken-minking, da dyr som kommer seg ut på slettene fører med seg gressfrø som slår rot. Likevel vil saltslettene nok være der en god tid fremover. Vi benyttet muligheten til å bli med på en overnatting der ute, og det var en spesiell opplevelse å være midt ute i ingenting. Ingen andre lyder enn snorking fra andre som var med på turen. Stor kontrast til deltaet med andre ord! At vi fikk kjøre firehjuling for å komme ut dit gjorde ikke turen verre. Vi så også meercats, som er små søte dyr som graver etter småkryp hele dagen, og som står på bakbena og speider etter farer rundt omkring. De er heldigvis ikke redde for mennesker.

Det kryllade av djur i Chobe NP

 Videre kjørte vi opp til Kasane. På veien oppover så vi store skog-/slettebranner. Dersom vi har forstått det riktig gjøres dette for å få ferskt gress å gro opp igjen til alle beitedyrene. Så ikke særlig fint og trygt ut der vi kjørte frem, men de har vel gjort det før kan jeg tenke. Vi så også noen elefanter langs veien. Det er merkelig hvor mye mer gøy det er å se dyr slik som om det var kyr eller geiter som gikk å gresset, selv om det selvsagt er spennende å se dem i naturreservater også. Vel oppe i Kasane ga vi oss ut på båtcruise i Chobe NP og aldri før har jeg sett så mange elefanter! Bøfler, krokodiller, fugler, impalaer og… Listen kan gjøres lang! Faktisk selger Botswana elefanter til nabolender hvor elefant stammen har blitt redusert, mye grunnet borgerkrig da Botswana har flere enn det som er bærekraftig.

High tea med fantastisk utsikt, fyllde på energidepåerna inför springandet dagen efter

Så nærmet vi oss siste del av turen som var Victoria Falls i Zimbabwe. Med alle papirer i orden var det ikke noen problemer selv om det tok litt tid. Om en nå ikke regner 150 USD i klimaavgifter og en ubegripelig forsikring jeg bare måtte ha for å føre in bilen i Zimbabwe som et problem, vil sies. Men en må betale mye for å kjøre rundt på norske veier også, og det er i et land som ikke har problemer med økonomien, så en skal en vel ikke klage for mye. I hvert fall ikke hvis det er slik at pengene går til oppbygging av landet/veiene (noe som en for så vidt kan lure på). Vel framme i Vic Falls treffet vi mange kjente fra Gaborone samt Pål som jobber på Maputo-kontoret. Grunnen til det var at vi alle skulle springe Vic Falls half marathon. Etter å ha trent i flatt terreng i Botswana ble de fleste av oss en anelse skeptiske da vi merket hvor kupert området var. Alle modifiserte derfor sine antatte løpetider, men faktisk sprang alle bedre eller som forventet. Den vakre naturen og den spektakulære utsikten da en sprang over broen mellom Zimbabwe og Zambia gjorde godt på løpehumøret. Alle var fornøyde og vi kunne begi oss på cruise på Zambezi elven med slitne bein og like medaljer den kvelden.

Der var ferien stort sett over, med unntak av de 1000 km som skulle tilbakelegges på én dag for å komme hjem igjen… Men med gode veier og bytting på å kjøre med pappa (Tore ble igjen for å rafte dagen etterpå) kom vi hjem ikke lenge etter at det ble mørkt. Og til en veldig lykkelig hund som fikk komme hjem etter å ha vært på kennel en drøy uke. 

Vic Falls Marathon

Nu äntligen har Vic Falls Marathon varit. Jag sprang ju "bara" halv maraton, men det var definitivt långt nog. Det visade sig att det var väldigt kuperat runt Victoria Falls och jag har ju inte sprungit i en enda backe nästan när jag tränat för det är ju så platt här runt Gaborone. Tungt! Så det var med spänning vi startade på söndag morgon, alla med en misstanke om att det skulle ta längre tid än vi trott från början.

Efter ett par kilometer så kom vi ut på bron som går mellan Zimbabwe och Zambia och utsikten var fantastisk! Sprang sedan vidare genom en national park där vi såg många babianer och det fanns bevisligen elefanter där för det var fullt med elefant bajs, men vi såg dessvärre inga när vi sprang. Och trots alla backar så sprang jag på 2 timmar och 12 minuter och det var det jag hade hoppats på från början. Det att springa med andra människor gör verkligen att man orkar mer! Och Tore sprang fort, han var färdig redan på 1 timme och 45 minuter. Så jag är stolt av både honom och mig. Och medalj fick vi båda två (tillsammans med alla som sprang fortare än 3 timmar). Det kommer fler bilder från hela turen så småningom, men här får ni en på oss precis efter att vi gått i mål. Så nu är bara frågan, var ska man springa nästa gång?!

Tores cykeltur

För några veckor sen var Tore tillsammans med ett helt gäng uppe i Tuli på mountainbike tur. Det var relativt långa dagsturer och teknisk cykling så jag blev inte med (plus att jag inte har någon cykel här nere, men det var nog inte huvudargumentet). Dom hade en riktigt rolig tur och en del av charmen var ju att det även var en safaritur. Dom cyklade alltså runt bland giraffer och zebror och hade hyenor 3 meter ifrån där dom satt och åt middag på kvällen. Inte varje dag man upplever det!

Om ni vill se några bilder därifrån så kan ni gå in här!

Nu i helgen ska vi till Syd Afrika med samma gänget och Tore ska cykla igen på lördagen (den här gången i en tävling om jag inte förstått fel) och jag ska antagligen rida eller vandra i fjällen. Ska bli skönt att komma iväg på helgtur. Den här helgen också. Och snart kommer mamma och pappa på besök, då blir det Botswana runt. Gläder mig!

Palace of the Lost City

Vi har fått besök av Ingvill och hennes kollega med sambo. Väldigt trevligt och Tore är den prefekta guiden när jag är på jobb. Men till helgen, då är jag ledig och eftersom dom ska på fotboll på lördag i Rustenburg så blir jag med. Satt och letade efter övernattningsställe igår och hittade det här på hotels.com. Vi är fortfarande lite osäkra på vad slutpriset blir för det var dåligt skrivet på sidan vi beställde från, men vi satsar på att vi klarar det. Ser ut att bli en upplevelse i sig själv att vara på hotellet iaf, så vi gläder oss. Det kommer bilder när vi är tillbaka i Gabs!

Här är en link till om hotellet. Vad är det vi gett oss in på!?

Maputo!

Efter en hektisk morgon med försenat flyg från Gaborone, barfota löptur genom Johannesburgs flygplats (flipflops är inte gjorda för att springa i) så kom jag mig till slut fram till Maputo i Mozambique efter en märklig passkontroll där dom försvan med passet en 20 minuter innan man fick sitt visum. Här kom iaf min kollega Pål och hämtade mig så jag slapp att ta taxi i en ny stad.

Maputo är ganska slitet efter många år med inbördeskrig, lite renovering och generell dålig ekonomi. Ca 50 % av statsbudgeten utgörs av bistånd om jag inte minns fel (men verkar ju inte enbart ge positiva resultat, läs gärna boken Dead Aid av Dambisa Moyo) och stora delar av landet har dålig/väldigt lite infrastruktur som strömnät och vägar. Men en sak har dom, och det är snabbt internet så nu blir min Spotify katalog uppdaterad! Definitivt något annat än vad vi har i Gabs. Därav min glada min på bilden. :-)

Dom har också god glass, jättelång kust med fina sandstränder, lång strandpromenad här i Maputo (om än lite sliten) och efter ikväll så ska vi se om jag kan få bekräftat att sjömaten är så bra som alla säger!

Imorgon tidigt åker jag norrut i landet med en kollega för att ha ett kick-off möte på ett projekt. Bara dom kommer och hämtar oss med sitt plan på flygplatsen, annars blir den en lång körtur och ett väldigt kort möte, eftersom vi ska åka tillbaka redan på fredag. Då är det möjligt att det blir löptur i Johannesburg igen, men det ordnar sig säkert som vanligt!

Flänga hit och dit

Egentligen borde jag ha skrivit om min tur till Zimbabwe förra veckan. Men så har jag varit för lat för att föra över biler från turen så det får vänta lite till. Och så sitter jag och tjurar lite över att jag kanske kommer att missa min semestertur till Malawi för jag måste kanske åka till Mozambique på jobb. Inte för att Mozambique är ett förfärligt ställe, faktiskt vill jag ju gärna dit också. God mat, långa stränder och spännande jobb. Men det är ju bara så dumt att resorna skulle krocka! Men än är inte allt hopp ute, utan kankse kanske så får jag gjort både ock!

Och snart ska vi åka hem till Norge/Sverige och fira bröllop! Jippi! Gläder mig till den 29 maj när det hela händer. Misstänker att det kommer bli en stressig tid i maj, men det gör ju ingenting när man planerar något roligt! Hoppas bara det där stora ask-molnet försvinner snart!

Africa café

Se så fin man kan bli när man går på resturang i cape town. Fick massor av god mat, dans och sång. En fin sista kväll innan Tores föräldrar åker hem. Igår mötte vi förresten en kompis från Uganda som jag jobbade med när jag var i Kampala 2004. Världen är liten!

Snart påsklov

Ja då är det snart påsklov, härligt! Vi ska åka till Cape Town med Tores föräldrar, så jag sitter och försöker beställa resturangbord och annat trevligt in emellan jobbandet. Inte det värsta man kan håll apå med när det är grått och trist ute. a, det har faktiskt varit gråväder i två dagar nu, trodde inte dom hade sånt här i Botswana, men jag hade tydligen fel.

Mmm, sushi, fisk och gott vin. Och så lite shopping! Ska bli bra med lite ledigt känner jag. Och det är spa på hotellet så kanske jag ska försöka bli lite fin så här i bröllopsförberedelserna... Har ni förresten sett att håret börjar bli längre. Om jag drar i det lite varje dag så kanske det gror fortare, vad tror ni?

Hoppas ni ska åt roligt i påsk också.

Safari i Khutse

Idag åker vi hit! Marte har fått besök av två väninnor, så vi blir fem som klämmer ihop oss i chefens bil (har en väldigt snäll chef som lånar ut sin 4x4 bil till oss) och åker ca 3,5 timme nordväst.

Vi hoppas att få se svartmanade lejon, leoparder, kudu, giraffer och massor av fåglar. Ni får hålla tummarna, det är en så stor park så det är inte alltid man får se mycket alls! Och så måste vi hoppas på att vi inte kör fast i sanden, kan visst också vara ett problem.

Igår hade vi förresten middag för 9 med visning av bilderna som togs när vi var på camping i Tuli. Marte och jag lagade till impala stek. Och det blev riktigt gott! Lagom mycket viltsmak och jättemört. Till efterrätt hade en av våra gäster med Malva pudding. En riktig kaloribomb, men o så gott! Och gott vin till det. När jag tänker efter så är vi mycket mer sociala här än hemma. Hittar på en massa saker med nya människor, men det blir väl gärna så när man är ny på ett ställe och måste få sig nya vänner. Roligt är det i vilket fall som helst och jag hoppas vi fortsätter med det när vi kommer hem igen.

Camping Southern Tuli

För två helger sen så var vi på camping, Marte, Tore och jag. Som tur var åkte vi inte själva, utan det var 5 till, mer campingvana människor, som var med. Camping i Botswana är nämligen en aning annorlunda (som det mesta här) än hemma. Här har man stora tält med campingsängar, bord, stolar och porslin med sig. Det betyder att man också behöver stora bilar för att få med sig allt. Jag och Tore sov dock i ett väldigt litet tält köpt för en liten penning och som egentligen mer kvalificerade som ett lektält. Bra det inte började regna!

Vi åkte fredag efter lunch och det visade sig att vi träffade på den varmaste helgen den här sommaren. Härligt! När det är 43 grader i skuggan är det lite man orkar göra. Men trevligt hade vi iaf. Vi var alldeles vid Limpopo floden som dessvärre är full av krokodiler så det gick inte att bada. Men att ta en öl i solnedgången när vi tittade på en flodhäst som betade på andra sidan floden gick fint! Vi försökte även klura ut vad slags djur det var som drunknat i floden, men det var inte fullt så romantiskt... Tror vi blev eniga om att det var en åsna till slut.

Lördag morgon var det provskjutning för Tore för då skulle vi ut på jakt! Det vill säga, vi åkte alla runt på flaket på en pick up och spanade efter djur. På grund av värmen var det få att se, men efter ett par timmar då vi också sett på lite historiska platser inne på jaktfarmen (det heter så), så fann vi en grupp impalas. Tore och jägaren som körde oss hoppade ur bilen, gick in i bushen och efter 5 min var det klart! Då hade Tore skjutit en stor och fin impala hanne på ca 70 kilo. Ganska stolt! Och nu har vi frysen full och väntar på att ha en bröllopsfest här nere en gång efter bröllopet hemma där det blir serverat impala-stek.

Eftersom jag inte tog några bilder och Tore inte har lagt ut sina än så tar jag mig friheten att länka till Martes bilder. Det är de sista 15-20 bilderna, men ni kan ju se på dom tidigare också om ni vill.

A couple of weeks ago we went camping at the southern Tuli block. There were eight of us, fortunately several of them were experienced campers in Botswana and brought the most of what we needed for the trip. We managed to chose the warmest weekend of the year, 43 dagrees in the shade. Lovely!

We were just along the Limpopo river which is unfortunately full of crocs so we couldn't swim. but we could enjoy the sight of hippos on the other side instead. Not to bad while drinking a beer in the sunset.

Saturday morning we went hunting and Tore shot an impala! So now the freezer is full just waiting for our Botswana wedding party. I didn't take any pictures and Tore haven't posted his yet, so I give you the opportunity to enjoy Martes pictures instead.

Fotbolls VM!

Jepp, nu ska jag på fotbolls VM! Måste ju passa på när vi ändå är så nära. Det är Tore som har stått för biljettbokning och eftersom det var en aning lättare att få bljetter här än när det var i Tyskland t.ex så har vi fått biljetter till 4 matcher! Tror kanske inte att jag blir med på alla om det går att byta ut mitt namn med någon av Tores kompisar, men ett par ska jag väl få med mig. De matcher vi har fått biljetter till är (om jag inte förstått det fel):

England - Algeriet (Cape Town)
Danmark - Nederland (Johannesburg)
Brasilien - Elfensbenskusten (Johannesburg)
Kvartfinal Johannesburg (kanske Brasilien - Spanien)

Då håller vi bara tummarna för att säkerhetsnivån i Syd Afrika höjs rejält under VM och så måste vi kanske skynda oss att beställa övernattning. Är ju bara 4 timmar till Johannesburg, men tvivlar på att vi vill köra hem på natten efter en match.

Roligt blir det, även för en inte så väldigt fotbollsentusiast som mig!

Khama Rhino Sanctuary

Jag har varit alldeles för lat på sistone för att srkvia och lägga upp bilder, men här kommer en liten berättelse från när vi åkte upp till Khama Rhino Sanctuary när vi hade besök av Mirtha. Dessvärre är den bara på engelska (och en aning lång), men det kommer förhoppnignsvis en svensk eller norsk översättning när jag får lagt ut några bilder också.

Fianlly came the day for seeing more of the country Botswana. Before Christmas we’ve had more than enough to get installed in the apartment, getting to know people and seeing Gaborone and its surroundings, but having a visitor made a good reason for leaving the city and travel a bit up north. We decided on Khama Rhino Sanctuary as it is not so far away, your pretty certain to see a lot of animals and lodging isn’t as expensive as most places in Botswana. Botswana has deliberately aimed for more exclusive tourism, in contrast to for example Kenya and Tanzania, resulting in fabulous lodges (at least from what I’ve heard and read) but quite costly. The exception is camping, park fees are generally low, and this place outside Serowe. We soon enough found out why...

Everyone we asked said that driving up ther (about 320 km) would take about 3h 20min, but that seemed way to fast so we aimed for about 4 hours. Left the city after lunch on Friday and it turned out that the road up north, the A1, was really good and 120 km/h almost all the way. So in fact, we didn’t spend much more time getting up there than everyone had said.

We were going to live in a chalet (a small tent-shaped house with grass roof) and at first sight it looked very nice. Two rooms, a tea kitchen and a toilet and shower. We realised that we had forgotten to buy firewood at the reception as we were going to do a braai (barbeque) that evening, so Tore went back to the reception. That’s when Mirtha and I found out that we had a bat hanging at the roof. On the inside. We started turning on all lights, opening the door and windows and tried to chase it out. It flew back and forth a couple of times, seeming very confused as to what happened, but eventually disappeared. That’s when we saw the two squirrels. They lived under the roof on the outside, but the mosquito net had several holes, so of course they came in as well. Specially when they could sniff our food. Cadbury chocolate seemed to be a favorite. I was glad that I had brought my mosquito net, and certainly after seeing that all our light and open windows had attracted a lot of bugs. And a big lizard eating th bugs. Mirtha decided to sleep in the car. Well, at least the accommodation was cheap and the small monkeys outside in the trees were cute!

As for the barbeque, I can just say that we now know how to make a fire from only using semi-dried fire wood, toilet paper and the car cigarette lighter...

Saturday morning we got up early, cannot rally say from after a good night sleep, and went rhino tracking with a guide. First we drove around and got really close to Hector, a young male white rhino. We also saw springbok, impalas, warthogs, zebras, giraffes, jackals, wilder beast and lots of birds. And some other animals that I don't remember the name of. After some time we went out of the car and started tracking. We followed the giant footsteps of the rhinos, saw the enormous pile of dung they recently had left (to the joy of the dung beetles) and ate some berries along the way. After a while we came out on a more open area and there we saw two rhinos. We were not allowed to go any closer than 50 meters (and that was ok, we were only a couple of meters away from one that morning in the car and they are really big and can run almost 50 km/h) so we kept our distance and just studied them for a while. They are not at all as fat as I imagined, just big. The guided trip was finished at 9 am so then we headed for brunch at the restaurant. We then drove around for ourselves, but the day turned out to be really hot, so at mid day we just had to go back to our chalet and try to get some sleep. With over 40 degrees in the shade and absolutely no wind, it's not very easy.

Late afternoon we tried our luck out on the tracks and yet again we saw lots of animals. Specially the cute impala babies were fun to see, jumping around all over. And of course the meeting with several groups of rhinos. There are supposed to be black rhinos there as well, but unfortunately we didn’t see them. We did see a kudu, and the horns on that thing are really impressive. And quite fun to see the little birds rinding on their back, eating parasites.

Sunday morning we woke up and was what we believe to be leopard tracks around our chalet. There are leopards in the game reserve and they looked a lot like tha tracks we had seen together with the guide the day before. Fun! I’m glad we didn’t leave the door open... After some breakfast we headed back to Gaborone, but another route this time. We drove what seemed to be a smaller road on the map, but it was an almost new road with 120 km/h as well. The only thing that lowers the speed is the many donkey carts and all the donkeys, goats and cattle that are grazing along the way. I had expected maybe more of a desert like environment as it was closer to the Kalahari, but the area was lush and green and full of small trees and cattle. It was really pretty. With small villages with traditional huts scattered along the way. Almost back in Gabs, we ate lunch in Molepolole. We had really thought of looking at some rock paintings and an aloe forest, but signs leading tourists to interesting areas is not such a big deal in this country... So, we ended up at KFC and then we went to Thamaga. There we took a drink at a local bar, talked to the owner and someone (very drunk Sunday afternoon) claiming he was the cousin removed 20 times, to Barack Obama. You would think that almost everybody was related to everybody at that stage... Anyway, we proceeded to the pottery at Thamaga and Tore became the most popular person that afternoon when ho took the pictures of a group of children. They really like to pose and show off here, fun! Mirtha and I found some very cute clay huts to have a small candle in, so we just had to buy those. After that, it was really nice to come home and have a long shower and dinner. And of course to hear all about Martes weekend in Livingstone and Victoria Falls. That will have to be another trip!

Cape Town

Förra helgen var det dags att ta lite ledigt från Botswana livet och uppleva lite storstadsliv. Turen gick till Cape Town och det visade sig vara väl värt resan! Mötte upp med en kompis från Fredskorpset kursen vi var på innan vi flyttade, som nu är stationerad i Malawi och i ärlighetens namn ännu mer klar för att komma iväg till en riktig stad.

Hotellet visade sig vara riktigt bra, Rockwell All Suites. Bokade via hotels.com och fick dessutom bra pris så inget att klaga på där. Tror kanske inte jag skriver så mycket idag, så ni får se på bilder istället!

Linbanan upp till Table Mountain




Clifton Beach

Cape Point

Cape of Good Hope



Pingvin på Boulder Beach

Table Mountain

On our way home

Here we are at the Sir Seretse Khama Airport in Gaborone waintg for our flight to board. We're a bit confused if it's still the 15.45 flight that's boarding still (at 16.00) but it seems like it's ours as well.

We got through customs as well, even though we hadn't brought our residence permit. Yeah!

20 hours, then we'll be back in -10 degrees. Good luck we've bought new sunglasses...?! Maybe we'll need them tomorrow, the day after our christmas party with work.

Framme!

Efter en lång flygresa med trevligt sällskap och en mindre trevlig del med flygdator problem och mycket turbulens var det väldigt skönt att kliva ut i Gaborone med sina 30 grader och solsken. Joseph från kontoret kom och hämtade mig och så åkte vi till mitt nya, fina hus! Där var det färdigmöblerat med ENORMA soffor, ett jättekylskåp och tre färdigbäddade sängar. Kan det bli bättre?! Men det är möjligt att det blir nya gardiner. Och överdragen på toalettsitsarna försvinner definitivt! Men annars var det väldigt fint.

Åkte sen till kontoret och fick hälsat på alla, verkar som ett trevligt gäng. En aning lägre snittälder än jag är van vid också... Så nu har jag fått tips om var man kan gå ut, var det är bra att träna, shoppa och på torsdag ska vi iväg och lära oss om den sydafrikanska aktiemarknaden. Möjligt att det var middagen och drinkarna som lockade de flesta av oss... Och vi har redan blivit medbjudna på ett 30årskalas till helgen. Jippi för trevliga, inbjudande Botswaner!

Mindre trevligt var det med strömavbrott igår kväll när jag stod och packade ut ur mina flyttlådor. Alla ljus runtomrking slockande så det blev kolsvart i huset! Och jag har ingen ficklampa än. Kände mig ganska liten när jag satte mig på sängen och lyssnade på alla ljud som kom fram när luftkonditioneringen stoppade... Men så kom ljuset på och jag rusade ner och hämtade min mobil och videokameran. Den har nämligen ljus så den var väldigt fin att ha när strömmen gick den andra gången! Men ingen farligt hände och det kan ju hända att jag har blivit mer skrämd än vad nödvändigt är av de fem (5!) låsen som sitter på ytterdörren.

Imorgon ska jag prova att köra bil här för första gången. Dom kör på vänster sidan så det kan ju bli spännande. Men Aulino (kollega) har lovat att köra först, så jag får väl bara prova att följa efter honom i rätt fält.

Ni får höra imorgon hur det gick. Fint har jag det iaf, och det är väl huvudsaken!

Kurs med Fredskorpset

Den här veckan har jag varit på förberedelseskurs på Hadeland inför flytten till Botswana. Vi åker ut i samarbete med Fredskorpset och det är de som arrangerar 3 veckors kurs. Veckans tema har varit fredsbyggande, konfliktlösning och kulturförståelse. Det har varit mycket grupparbete och rollspel och det är kul men man blir trött! Då är det ju tur att vi får nog med mat iaf, även om efterrätt till lunch och middag kanske inte är så nyttigt i längden...

Men vi har inte bara jobbat, vi har haft roligt också! Det har varit afrikansk dans, nepalesisk sång och roliga historier ifrån Palestina. Vi har bowlat och sett på valkamp. En spännande vecka alltå! Och efter en helg hemma hos pappa i Kil, blir det en snabbsväng hem till Oslo på söndag kväll innan det är dags att ge sig iväg till Hadeland för en ny spännande vecka på måndag.

Tillbaka i Gaborone

Imorse kom jag åter fram till Gaborone efter en lång flygresa, bortåt 20 timmar. Men den hær gången har jag som tur ær sællskap av en kollega, gør resan mycket trevligare. Klok av skada så hade jag den hær gången bara tagit med mig handbagage. Kollegan trodde dock inte på mig nær jag sa att det var smart. Gissa vem som fick åka en extra gång ut till flygplatsen ikvæll... Hoho, vad var det jag sa, och så vidare...

Imorgon blir det møte med vår uppdragsgivare hær nere och så ska vi ut och se oss omkring också, blir roligt! Det att planera saker går inte alltid lika smærtfritt hær nere, men det mseta ordnar sig bara man tar lite tid och tålamod till hjælp. Nær man bott hær ett tag så lær man sig ævl hur saker och ting fungerar och hur mænniskor tænker hær nere. Blir rætt så spænnande det med. Ska få se var vi ska bo och mitt nya kontor imorgon eller på torsdag också, glæder mig!

Før den som vill komma ner och hælsa på och tycker att flygbiljetten ær dyr så kan jag ju glædja er med att mat och dricka ær desto billigare. Idag var vi ute och åt middag med førrætt, biff, øl till maten och efterrætt och allt dette før 300 Pula (dvs i underkant oav 300 NOK) før två personer. Då bestod min efterrætt av en Mojito. Så om man væljer mellan att feriera i Norge eller åka hit så har man ju snart tjænat in flygbiljetten! :-)

Glasgow tur

Førra veckan var jag och två av mina Trondheims-väninnor på tur till Glasgow. Väldigt roligt och ett resmål som kan rekommenderas. Iaf för dom som tycker om:

Shopping
Äta god och billig mat
Gå på pub
Träffa trevliga människor som tycker om att stå i kö
Regn

Vi hann med att gå igenom en god del butiker, åka på guidad busstur i stan, turisttur till ett slott och en sjö, whisky smakning på ett av Skottlands nästan 100 destillerier, och sist men inte minst; konsert med U2 på Hampden park (fotbollsstadion för den som inte vet det)!

Konserten var superbra och vi som var tidigt ute fick finfina platser inte alls långt ifrån scenen. Det var dessutom väldigt trevligt att gå på konsert i Skottland, nästan ingen som knuffades och bråkade, ljudvolymen var bra och det var inga trängselköer som på Madonnakonserten tidigare i sommar.

Haggis fick vi smakat också, riktigt gott! (Kött kokat i fårmage, låter inte så bra, men det hindrade oss som tur var inte från att beställa det.)

Allt som allt, en väldigt bra tur, mycket tack var mitt goda resesällskap. Här kommer en bild på Bono!